Anna

Igår var Annas begravning. Begravningar är både jobbiga och på något vis nyttiga att gå på. Man blir påmind om allt som den människan åstadkommit med sitt liv och den betydelse hon/han haft för så många och hur älskad den människan var. Det gör att det inte känns lika ofattbart meningslöst och man inser att ett liv inte måste vara långt för att göra världen till en bättre plats för någon och det är väl det allt går ut på till slut. Det känns naturligtvis tungt och fortfarande väldigt overkligt att någon är borta men Anna lever kvar i allt hon gjorde, sina barn och våra minnen. Hej då och tack för allt, syster.